De båda våtmarksområdena Gullåkra och Vesums mosse ligger intill varandra men delas av väg 108. Ursprungligen var mossen en enda, men den har nu delats av väg 108.

Landskapet är flackt och har tidigare främst använts som slåtter- och betesmarker. Numera har betesdriften återupptagits och området har restaurerats med hjälp av statligt investeringsstöd.

På några torrare partier finns bl a mandelblom, krissla, rödklint, jordtistel och darrgräs.

I den västra delen, Gullåkra mosse, har några småvatten grävts som blivit uppskattade av fågellivet. Knölsvan, sothöns och gräsänder häckar och på de stora högörtängarna trivs sångare som gräshoppsångare, rörsångare och sävsångare. Vintertid rastar en del fågel i området och man kan påträffa salskrakar, smådoppingar, rörhönor och sothöns.

Cykelvägen till Lund går över området och i kanterna finns motions- och strövstigar iordningställda. Det finns ett fågeltorn intill cykelvägen, tyvärr har det delvis vandaliserats av personer med engångsgrillar.

Den östra delen vid Vesums mosse höll tidigare tidigare på att växa igen och var ganska svårtillgänglig. Mossen har numera återställts och stigar och broar har anlagts. Den bästa platsen att studera områdets fågelliv är från kullen på den tidigare soptippen intill industriområdet i sydöst (DäckaLasse). Det är enda sättet att komma in på området. Se upp för ev. lerduveskjutning från skjutbanan vid Truckstigen.

Från kullen har man fin utsikt över vass- och videytorna nedanför och ser långt ut över slätten i norr och öster.